7 veckor redan, idag kom jag inte ens på att det va fredag förren vi va påväg till sala. 13.30, personligt rekord!

Jag har tänkt på det här med Fredagar den här veckan, och just nu fick jag en uppenbarelse.

Alla dåliga saker händer när jag är hemma, på Fredagar.

Okej, förrutom den /där/ gången, men då viste jag redan innan att det skulle gå illa.

Under alla år har Fredagar varit min Heliga dag, för andra är det Söndagar, min va Fredag.

Tills den Fredagen för 2 år sedan, ända sedan dess har jag varit rädd för Fredagar, och det verkar som att the curse fortsätter.

Soo, jag tänkte om det här är livets sätt att få mig att komma ur huset, break the curse!

Än så länge har det inte funkat, menmen, jag kanske kommer dit en dag snart.

Kanske nånting bra kan börja hända på Fredagar snart.

På tal om Fredags curse, nu är klockan snart 18:30, tiden jag dredar varje Fredag.

Men idag har jag faktiskt bara gråtit en gång, konstigt med tanke på hur jag har mått hela dagen.

Inatt började jag nästan grina när jag tänkte på hur mycket jag saknar dig, och när jag yttrade orden "jag saknar dig Gryn" så svarade andarna med en smäll i köket.

Då försvann plötsligt mitt krav att grina, haha...

Må vi ses snart igen Tort, Nanna saknar dina parabol öron.

Igår grinade mesta delen av förmiddagen, good times. Kändes inge roligt att behöva ha en födelsedag utan gryngryn, men det blev lite lättre när mor sa "du behöver inte vara glad, du behöver inte säga tack", bara dom orden gjorde det lite lättare att ta sig igenom dagen.

Det va skönt att inte behöva göra ett "rituellt" firande.

Jag glömde bort att det va Fredag idag, eller inte fredag, men jag glömde bort att det va grynet-dog-för-5-veckor-sedan-fredag.

Sen när vi skulle packa in hundarna i bilen för att åka till Avesta(vi har börjat göra det varje fredag nu sen gryn), så råkade jag tydligen kalla Ruth för Gryn :S Det va lite weird.

Efter Avesta åkte vi till brunnsjön för första gången på två år, kommer ihåg att sist vi va där så gjorde gryn illa tassen.

Yukon va väldigt pigg för en gångs skull, och det gjorde lite ont/värmde i hjärtat att se sessan leka med stenar i vattnet så som gryn brukade göra.

Sen gick vi på en lite promenix i skogen där, så lärde vi att Ruth tydligen ochså äter smultron, och hon kan äta dem ur händerna på en, det vägrade torti. Hon va en självständig dam.

Det gjorde ont att komma hem till mor igen, att se soffan där hon dog. Mattan där hon sov, så mycket minnen här.

18:30, jag älskar dig för evigt Torti. Även då dagen kommer när jag inte tänker på dig varje timme, varje dag, så finns du alltid i mitt hjärta.

Jag kommer aldrig glömma dig, du är min själsfrände, du va den enda som viste allt om mig bad and good, och du älskade mig ändå.

Bye Tort, hälsa mormor du.

Satt och tänkte på gryn inatt (för ovanlighetens skull) när jag plötsligt insåg att det blir min första födelsedag utan henne... *breakdown*

Har inte firat en födelsedag utan henne sen jag va 11 år, och mitt liv va värdelöst då. Kommer ihåg att jag inte hade nått att klamra mig fast vid i livet, haha, lite mörka tankar för en 11-åring kanske men.

Sen kom Smultron Soppan.

Jag älskade henne från första stund, tog ansvar över henne, skyddade henne, även då hon inte va min.

Sen va 9-åriga jennifer så snäll och gav henne till mig. En bättre "gåva" kommer jag aldrig få.

Jag vill inte fira min födelsedag utan dig, jag vill inte fira nånting utan dig.

Jag vill inte ha ett liv utan dig.

Jag vill bara att du ska vara här, och slicka bort mina salta tårar.

Pratade med mor tidigare om min "Gryn ritual".

Det har gått en månad nu, men det är inte förren idag jag känner att min ritual kanske är lite, destruktiv.

Men samtidigt, känns det som att jag behöver den. För den här veckan har det varit ett enda stort förnekelse maraton, nu känns det som att fredagar är dom dagarna jag riktigt förstår att hon är borta.

Därför känner jag att jag behöver ritualen. Men, det jag oroar mig över, kan jag känna skillnaden mellan hälsosamt sorgarbete och destruktivt?

Jag vet att jag måste gå vidare, men det tar emot. Jag vill att hon ska leva vidare i alla minnen omkring mig, då känns hon inte lika, borta.

18:30, nu dog du.