Shanti har varit borta sedan i Tisdags morse, alltså mer än 48 timmar nu. Om han va människa skulle polisen börja leta efter honom nu.

Humans suck.

Har gått igenom stora delar av grannskapet och ropat efter honom, till och med nere i byn, nothing, inte ett spår.

Jag fattar inte varför, han är 9 år, han skulle inte ha rymmt, så mycket vet jag.

Åh, mitt högljuda monster, jag är din eviga slav bara du kommer HEM, jag saknar dig. Snälla kom hem, jag orkar inte grina mer och seriöst, den här familjen klarar inte av mer nu.

Isa, mormor, Gryn, Raymond, Kia och nu detta. Sure vi får pauser, typ 1 månad, kanske 2. MEN, jag skulle vlija leva mitt liv utan att vänta på att himmlen ska falla över mig, jag är så sjuktigt trött på den här skiten som följer efter vår familj.

Varför kan vi inte bara få vara glada att leva? Dom seanste veckorna har jag börjat mått bättre, och sen BAM Kia dör. Jag mådde awesome hemma hos Elin, och sen EN dag efter jag kommit hem, BAM Shanti är borta.

Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Att hela vårat liv ska vara en evig battle för att överleva. Fucking SCREW överleva, jag vill LEVA för en gångs skull i mitt misserabla jävla liv!

I så många år nu har jag sagt " det blir bättre nästa år. det blir bättre bara jag överlever detta."...det blir inte bättre, varför vägrar jag att inse det? Det står alltid ett större, mer skräckinjagande monster efter det andra.

Är det meningen att man ska behöva kämpa så här mycket? Att överleva enbart för att överleva? Känns rätt så meningslöst.

Fick plötsligt en hemsk känsla av att mitt liv redan är utstakat för mig, and theres nothing i can do to change it.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså, jag vet inte vad det är för fel på mig. Den senaste veckan har jag varit så grymt, hatisk mot folk jag känner. Men jag blir helt crazy när jag ser "ute med finaste. finaste tjejerna och jag äter." WHO THE FUCK CARES? Dom som söker bekrä...

Så, det va vist ett tag sedan jag skrev här, insåg nyss att jag bara verkar skriva när jag mår dåligt. Känner faktiskt sällan ett behov att skriva när jag mår bra nu för tiden, hmm. Eller bra är väl överdrift, "stabilt" iallafall. Dom senaste 2 v...

Tog upp med mor det där om "cry and freak out in the bathroom" grejen, och tydligen kommer hon igår det. Huh, jag som trodde jag va så diskret! Haha. Har haft jobbig ångest i en veckas tid nu, känns som att jag nådde toppen inatt, såå förihoppnings...

Av nån anledning kände jag för att svansa förbi min blogg idag, och så ser jag "För ett år sedan", nedaför står det "Tell me this night is over" Och "no light, no light". Två inlägg som jag skrev för precis ett år sedan, och båda handlade om Tortis...

Ända sedan jag va barn har jag varit extremt medveten om det mörka i världen, the things that go "bump" in the night, sakerna lärarna på lekis aldrig pratade om men ofta läste om i tidningen. Jag har svårt att minnas en tid då jag inte va medveten,...