Mina tårar verkar ha tagit slut efter den här dagen.

Jag vet att jag borde vara tacksam, och tekniskt sett är jag väl det. Nej, jag ÄR tacksam att hon lever, det är jag.

Och jag blir ännu mer tacksam när hon överlever nästa vecka. 

Jag förstår inte hur man ska klara av att ens bästa vän dör, jag klarar mig utan att veta det. Jag vill att hon ska leva för alltid.

Men jag vet att det är egoistiskt.

(Dra på trissor, jag har vist några tårar kvar.)

Jag önskar dock att jag kunde vara starkare, för hennes skull. Om jag hade tagit itur med detta tidigare så kanske det inte hade lett till det här. Det är mitt fel.

Im out of control, and i need someone to tell me it's only a dream. Mitt huvud är ur kontroll, har varit i 7 timmar nu, jag hör folk prata, jag ser, men jag /hör/ inte, jag /ser/ inte. Jag är fast i den här bubblan, där allting utom Hon känns overkligt.

Det känns som att jag kommer vara fast i denna "limbo" tills operationen, men jag hoppas jag kommer ur den, så jag kan bygga upp styrka tills dess istället, så jag kan finnas där för henne.

Precis när man börjar tro att man kan börja leva igen, precis när jag börjar göra planer för livet igen. Om Gud finns, är han en sadistisk jävel.

Så ont som jag hade i magen igår har jag nog aldrig haft i hela mitt liv, aldrig känt sån smärta. Trodde seriöst att nånting skulle brista i mig. Bröt ihop och grinade efter morgon promenaden(tekniskt sett grinade jag under promenaden ochså...) och mor ville tvinga iväg mig till akuten, men jag hade gett upp, inget mer "9 timmar på aktuten för att komma hem utan svar", över min döda kropp.

Tur det inte va nånting farligt iallafall, sjukt lättad, men förstår fortfarande inte varför jag fick så ont :S

Övrigt så börjar jag tappa faith på det där med att hitta lägenhet, verkar ju omöjligt att hitta nått i centrum utan köpoäng O.O

Hade en väldigt obehaglig mardröm här om natten, känns som att det säger ganska mycket med tanke på att jag har mardrömar hela tiden.

Den kändes väldigt Human trafficking inspirerad, samma känsla över det hela.

Jag vaknar upp i ett rum, vet inte vart jag är och är lite groggy. Den yttersta väggen är gjord av glas, och det är när jag ser vad som är på andra sidan som jag grips av panik. Dom stackars flickorna... Och det enda jag kan tänka är att "det där får inte hända mig, i won't let it happen". Efter en stunds panik så lyckas jag komma ut på nått sätt, hitta en bil och tjuvkoppla den. Och sen kommer dom jävlarna efter mig.

Anyway, dom fortsätter jaga mig genom resten av drömmen som kändes lite 50-tal(bilar,tåg) och nån gång kickade jag some major ass!

Låter troligen inte så obehagligt för er, guess you'd have to be there.

Men jag kan verkligen inte få den där första scenen ur huvet, och paniken som kom kändes så äkta.

Wellwell, har avslutat min julhandling idag och slagit in alla klappar. Gryn och Ruth ska få matchande halsband! Ja, jag är girly, men dom kommer bli så sööta <3

“Maybe our mistakes are what make our fate. Without them, what would shape our lives? Perhaps if we never veered off course, we wouldn’t fall in love, or have babies, or be who we are. After all, seasons change. So do cities. People come into your life and people go. But it’s comforting to know the ones you love are always in your heart.”

-Carrie Bradshaw

Har Sex and the city abstinens under helgerna, illa!

Anyway, har bestämt mig för hur jag ska ha mitt hår nu, bara att flytta till gävle sen blir det klippning! :D

Har börjat kolla på supersize vs superskinny igen, och här för nån dag sedan så sa den där mannen nånting som har verkligen fasnat i mitt huvud!

That voice on your shoulder that says "i'll start my diet tomorrow", and im here to tell you that, that voice wants to kill you.

Kändes så riktat mot mig! Story of my life liksom. "ringer läkaren imorgon. slutar äta godis imorgon. en sista dag bara.jag börjar leva imorgon."

Jag har kämpat mot den där rösen i flera år nu, och dom senaste veckorna har jag börjat lägga märkte till den bättre.

I runt 5 veckor nu har jag tänkt "nä, jag ringer läkaren imorgon istället", det hände aldrig.

Jag börjar inse att om nånting ska hända imorgon, måste jag göra nånting idag för att det ska ske.

Så, idag tog jag mig i kragen efter att ha hört den där rösten på min axel och tog kontakt med socialen, som jag "ska göra imorgon" har tänkt att göra i 2 veckor.

Ringde till läkaren efter 5 veckors "gör det imorgon", och inga bad news där...Tror jag.

Och efter en veckas "jag väntar en dag till" så tog jag kontakt med Dom.

Och efter ungefär 3 veckors "jag äter grönsaksgratäng imorgon" så ska jag äta det idag!

Haha, vi får se hur det går.

Ja, mitt lockiga, frizziga hår har varit en plåga för mig dom senaste åren.

Har alltid hatat mitt hår, men här för nån månad sedan insåg jag att det är inte lockarna jag hatar det är frizzigheten!
Och nu hittade jag världens bästa sida för såna som mig! <3

The topic BM(balsam metoden) kom upp där ochså, kul eftersom jag följt den sen i höstas nu, mycket mer information om vad man ska ha för balsam och vad man ska undvika, lovley <3

Det ska nog bli nånting av mitt hår snart! Och blir nog att klippa det snart ochså, när det finns möjlighet till pengar. Är så sjukt sugen på att ha kort hår nu!

Haha, ska nog rekomendera BM till far, han har ju frizzigare hår än mig! Mhahah. :D

"To dream that a doll comes to life signifies your desires to be someone else and escape from your present problems and responsibilities. The doll serves as a means to act out your wishes."

Okej, vad betyder det när dockan försöker mörda en då....?

Anywaaay, ikväll har jag fixat jullåtar till köket, ett år försent menmen!

Är det bara jag som blir sjukt sugen på att baka när jag hör julmusik? Det känns lite hjärntvättat, säkert bara kvinnor som blir det....

Är på jul humör ikväll, inte ofta det händer nu för tiden!

Wellwell, nu ska jag fixa de-frosta frysen lite mer och sen kolla på Sex and the city....I know, i hate myself. :)

Såg precis det sorgligaste avsnitt av Supernatural sedan säsong 5, and thats saying alot(för dom som har sett sista avsnittet i 5 säsongen), ucsh jag blev jag depp.

Och på toppen av det är är min mage haywire sedan igår, måste har varit den där jäkla pizzan...

Posetiva nyheter, min astma har lugnat ner sig något! Misstänker att jag håller på att bli förkyld, brukar inte få sån här astma annars.

Andra posetiva nyheter, my love is home!

Så, nu ska jag kolla på lite The boondock saints bloppers och peppa upp mig inför ikväll!