Så, nu när våren kommer känner jag hur mitt humör blir bättre!

Kan ju ha nått att göra med att Gryn är bättre, och att det är lite mindre drama hemma nu.

Älskar vår, känns som att allt kan hända då!

Just nu sitter jag och gör planer med fröken Jagharintevaritisverigepå200år, så vi ska träffas helgen efter att hon kommit hem igen. Gud, tiden går så fort, mer än ett år sedan vi träffades sist nu O.O

Och på grund av dennes hår, så har jag blivit peppad till att klippa mig igen! Nästa gång jag är i Gävle, då jävlar ska det hända. Ska försöka att inte tänka på det för mycket, då kommer jag bara dra mig ur^^'

VÅR PEPP!

Och Elin pepp! På fredag blir det linköping igen :D Ska försöka göra mig lite Supernatural pepp tills dess!

Efter ett upprörande besked så borde man vara upprörd, grina.

Sure jag känner något, men tomheten har störst plats.

Tomheten känner jag väl, min gamla vän, long time no see.

Jag tror det är dags nu.

Ett stycke tagit från en online dagbok jag skrev väldigt mycket i förra året.

Hittade väldigt, mörka saker där, saker som jag inte känner igen, som om nån annan skrivit det.

Men är väl nästan som en annan människa nu, jämfört med förra året.

Det här inlägget nedan kommer jag ihåg svagt, vet att jag planerade att berätta för en vän om mitt "mörker", men i slutändan vågade jag inte.

”You never really know anyone until you’ve seen the monster.
And if you stay with that person even after you’ve seen if, feelt it, been in the belly of the beast, thats true love people.
If your lucky, the person is just as twisted as you, and stays with you, supports you, heals and love you.
If not, you just broke that person in half, damaged her for life and non of you will ever trust again.

If your smart, you’ll run as fast as you possible can and never look around, cause if the monster sees you, it’ll tear your soul apart.
So run, save yourself, it’s to late for me.
It’s taking over me. ”

Ju sämre jag mår i mitt vakna liv, desto skräckinjagande är mina mardrömmar.

Den har veckan har ju varit riktigt otrevlig, men, har märkt att jag ändå sover bra, annars när jag har mina "mardröms perioder" så brukar jag sova rätt ytligt.

Men igår tog det att priser, när jag vaknade från den mardrömen va jag fortfarande *fast* i drömmen, jag fattade inte riktigt att jag va vaken och att det bara va en dröm...Så jag vågade inte sträcka mig efter min mobil och skriva till Elin, för min räddsla att bli biten av ormar.

Anledningen till varför jag skriver detta nu är för att jag nyss översatte nattens mardrömmar, och jag började nästan skratta när jag läste översättningen. Det va så spot on.

With that said, jag behöver ändra mitt liv.

Okej, så va det de här med förlovingar.

Alla från 14-100 som bara förlovar sig utan tanke på giftemål.

Varför förlovar man sig om man inte ska gifta sig?

Jag förstår verkligen inte, kan nån vara snäll nog att upplysa mig?

Har velat se Dark side of the moon i flera dagar nu, och NU insåg jag att jag har säsong 5 av Supernatural!

Bawahaha! Jag älskar att jag glömmer att jag har den säsongen hela tiden.

Ah, älskar den säsongen <3

Men jag ska vänta med att se den tills jag och Elin kollar på den....ska....vänta...O.O

....Insåg precis varför jag(dels) älskar den säsongen. Crowley <3

Och såklart the absolute awesomeness of Eric Kripke! *all hail Kripke*

Har spenderat dagen i Fagersta med syster, och vi har haft det riktigt trevligt!

Speciellt en rolig sak som hände. Har tänkt på att kontakta en gammal klasskompis dom senaste veckorna, så när vi va i fagersta skulle jag möta syster på apoteket, så självklart gick jag till fel apotek, OCH då mötte jag said klasskompis!

Kändes som en sån där ödes-grej, för random för att faktiskt vara random med tanke på att vi inte träffats sedan studenten.

So, efter att jag och syster ätit friterad banan med glass(fy faen va gott det är!) så åkte vi till sjukgymnasten med mor.

Och väl där fick jag reda på något som har varit i mina tankar i runt 2 år nu.

Why does my knee hurt?!

Tydligen hade det ingenting med lederna att göra, som jag trott, utan tydligen att det brist på brosk!

Och det går inte att göra nånting åt det(förutom spruta i knät som inte håller så länge...no thank you!), utan jag måste vänta några år tills brosket växer till sig.

För att sammanfatta: JAG FÅR INTE SPRINGA PÅ NÅGRA ÅR!

Min själ dog lite grand när han sa de...

Men men, får väl hitta nått annat, som får en att känna sig lika fri.

Min varning till er som gillar att springa/träna: please don't over do it, lyssna på din mamma och träna med måtta. Även om det känns hur befriande som hälst, så är det inte värt flera års smärta.

Va till sjukhuset igår och hälsade på mormor, hon verkade må bra, lite trött kanske.

Satt och kollade på hennes EKG monitor ganska ofta, sen när jag kollade på den va den på 146(den va runt där hela tiden) och bara ramlade ner till noll.

"asystole"

Läkare svärmar in från alla håll och kanter, men innan dom hinner fram kommer pulsen upp igen.

Sjukt, har bara nånsin sett nått sådant på tv. Kändes overkligt att se det in real live, speciellt med nån man älskar.

Anyway, fick nyheter imorse i alla fall, hennes puls har bättrats sedan vi va där igår! Inatt och idag har den legat runt 60-80, sjukt bra.

Men hoppas ändå att hon får den där pacemakern, hon skulle må så mycket bättre av den.

Love you mormor <3

Och till andra delen av mitt inlägg: Självmord.

Till er som inte vet det, har jag noll respekt för folk som tar självmord.

Sure man kan få tänka på det då och då när det är svårt, men att faktiskt göra det, att skada alla som bryr sig.

Nej, det värsta är att DU får alla att bry sig om dig, oroa sig, älska dig, sakna dig, och sen BAM.

Tar du livet av dig, och lämnar alla dina nära och kära i spillrorna av ditt liv.

Om du bara kunde se vad du gör mot dom, jag hoppas du gör det.

Jag har ingen sympati för dig, jag hade det när du levde, men du gav upp,  och du stack alla dina nära och kära med en fet kniv i ryggen.

Kapten Emo signing out.